Daniel N skrev:Måste bara fråga.. Ni som envisas med att BMW är så dyra att reparera osv. Har ni själva ägt någon BMW? Jag har haft ett 20tal och de enda gångerna jag åkt på riktigt saftiga verkstadsräkningar är när jag bytt till annat märke som Volvo Mercedes eller Audi. Generellt är reservdelar till BMW inte ett dugg dyrare än till exempelvis Volvo som "alla" tycker är så billiga i drift. Sen finns det såklart många sönderkörda bilar i önskad prisklass, men det finns även guldkorn om man har lite tålamod!
Skickat från min iPhone med Tapatalk
Sett från 80-talet så har jag köpt ett antal nya bilar och några så gott som nya samt ett antal andra inom den närmaste familjen.
Om jag skulle klassifiera dem efter hållbarhet/kvalitet så blir listan:
- Subaru
- Honda
- BMW
- Audi
- Ford
- Peugot
Peugoten var en katastrof, men då det var en 205 GTI så gick jag bara back 12000:- på 2,5 år och 5500 mil, vilket var fantastiskt.
Jag hade två nyköpta Fordar, den första var riktigt ok...men den andra var nästan samma skräp som Peugoten. Jag sålde den efter 1,5 år och 2000 mil och förlorade 115000:-, men då det konstant var något strul med den (för att inte tala om hemska verkstäder) så tog jag förlusten som en man...och gick vidare i livet. BMW:n var en 528i med det mesta i utrustningsväg...dryga 200000:- ny i slutet av 1985 var mycket pengar. Det var en härlig bil, men det kostade att hålla den rullande. Jag tror inte att något servicebesök utan reparationer av än det ena än det andra gjordes. Delarna i sig kanske inte var dyrare än reservdelarna till andra märken...men det var alltid något. Mina föräldrar köpte en ny Honda Accord som de körde med i 12 år tills den var sönderrostad. Det enda felet som drabbade dem var byte av bränslepump efter dryga 8 år. Därefter så köpte de en Audi A4 1,8t som var behaglig att åka i, men där säkert halva bilen byttes ut under dess första 8 år. Sonen fick överta den förra året, men efter 7-8 månader gav vi upp då del efter del bara gav upp. Det enda positiva jag kan säga om den är att den var skön att åka i, och att den mer eller mindre var totalt rostfri efter 17 år. Min första Subaru var en Impreza 2.0 GT Turbo, och är väl den bästa bilen jag någonsin ägt. Byte av en luftmassemätare och en tändkabeln på 11,5 år och 22500 mil. Gick som ett skållat troll, och härligt 4-hjulsdrift, och 37% restvärde när den såldes var inte direkt fy skam
. Den byttes mot den nuvarande Outbacken som än så länge fungerat kanon sånär som en lackskada på en framskärm som fixades på lackgarantin.
Som andrabil så har vi nu en Suzuki Swift som ännu inte gått så långt. De verkar dock ha ett gott rykte och jag hoppas att det gäller även vår. Min mamma köpte en Mazda 3 som gått ett drygt år nu utan några problem.
Summa summarum är att även jag anser att japanska bilar håller en högre kvalitet än de europeiska. Inte i känsla kanske...men i sin problemfrihet...det bara fungerar. Rostskyddet är dock ganska uselt så det behövs en komplettering, tycker jag. Sämst i mina ögon är franska bilar, och det är jag heller långt ifrån ensam om att tycka. Kanske magstarkt att döma ut dem efter att enbart ha ägt en...men den levde verkligen upp till varenda fördom som jag hade
.
Jag har inte själv ägt någon nyare Volvo. Spontant så känns de fina och gedigna...men det verkar vara en del småfel med dem...främst kanske av elektronisk karaktär. VW verkar rena rama skiten baserat på kunskaper från hyfsat nära håll. Köper man en manuell bil med kamrem så klarar man sig bättre, men oljeförbrukningen är inte alltid att leka med.
. En 320 är nog lagom för mig, det finns effekt men samtidigt blir den inte riktigt lika dyr att äga som tex en 330